fredag 26 februari 2016

Väl värd en liten present


Hej!
Jag har aldrig varit en smyckemänniska. Tycker mest de är i vägen, speciellt när man har småbarn som hela tiden ska pilla och dra i dem. Men när jag var på 40-årsfest förra helgen insåg jag att jag verkligen saknar fina smycken i lådorna som lämpar sig vid lite festligare tillfällen. 

Min man köpte ofta smycken till mig i början av vårt förhållande men han slutade med det efter att han insåg att de mest blev liggande. Därför är det ingen idé om att hinta till honom om vad jag vill ha.  Därför jag har bestämt mig för att unna mig ett fint smycke som nu när jag äntligen har fått jobb igen efter sju (!!) år hemma med barn. Jag började jobba lite extra i slutet av januari och nu har jag fått en tjänst på 50% med start 1 mars med möjlighet att jobba upp till heltid om jag vill och får livspusslet att fungera. Det om något är värt att fira. Vad är då bättre än ett symboliskt smycke att bära med stolthet. Mitt favorithalsband i dagsläget, och det enda jag använder, är ett sånt där speciellt halsband som jag fick av min mamma när jag tog min högskoleexamen. Det är inte bara väldigt fint trots sin enkelhet, jag blir påmind om min prestation varje gång jag bär det, och det höjer självförtroende ett snäpp. Jag hittade flera fina smycken hos Systerp.se. En helt ny sida för mig som jag blev tipsad om av en vän. Men oj så mycket fint! Örhängen och armband använder jag sällan det får nog bli ett till halsband. Prislappen är lite högre men det är jag värd och med tanke på hur många år det kommer få tjänstgöra runt min hals så är det en helt okej investering. Jag har inte bestämt mig än men troligtvis blir det halsbandet på översta bilden. Det känns mest som jag - enkelt, klassiskt, feminint men med lite bling.

Ha en fortsatt fin dag!











tisdag 23 februari 2016

Julvibbar med vedspis i köket

Hej!

Det vankas födelsedagfest här hemma. Någon har precis fyllt 31 här hemma. Den någon är jag. Jag fick tyvärr ingen gjutjärnskamin i julklapp. Däremot fick jag en MacBook Pro. Inte fy skam det heller. Men vårt vatten har fruset två gånger inom en veckas tid när det var som kallast och det fick maken att inse att det nog är dags att vi sätter in en kamin i alla fall som värmer upp grunden ordentligt så vi slipper frusna rör i framtiden. Så man kan säga att jag nästan fick en kamin. Det gäller dock att smida medan järnet är varmt så jag funderar starkt på att dra ner värmen här hemma så han får frysa riktigt ordentligt i några dagar så att han blir ännu mer övertygad om att en ny eldbar värmekälla är ett måste. I krig och kärlek är ju allt som bekant tillåtet och med tanke på hur dragiga golv vi har så kan det nästan räknas som krig.

Även om en gjutjärnskamin med krona står högst på önskelistan så är jag absolut öppen för förslag. En vedspis i köket skulle jag inte heller tacka nej till. Antingen om man springer på någon gammal spis i fint skick på någon auktion eller så blir det en nytillverkad. Det är ju lite joxigt att hålla på att renovera själv och leta eventuella reservdelar, för att inte tala om tiden det kan ta innan man hittar en spis som duger. Jag hittade ett tänkvärt alternativ från kamingruppen.se. En fin modell som är nytillverkad och alltså redo att använda så fort allt runt omkring är färdigt. Tänk att få servera julmiddagen på en vedspis pyntad med tända ljus och kåpan full med granris. Som hämtat ur en inredningstidning.

Kramar